Kanonstart på resan med ett missat flyg i helsingfors sent på lördagskvällen!
Hotell+1 dag i helsingfors extra!
Spontat och helt okej i efterhand.

Men herregud vilken kulturkrock... Vilket kaos fast ändå inte..

Dags för sömn så att man orkar hämta syster på flygplatsen imorgon :)

Första lördagskvällen på bra länge där inget var planerat.
Mycket trevligt.

"Destiny is for loosers. Its just a stupid excuse to wait for things to happen instead of making them happen."

Söndag och back to work. Känns rätt och på något konsigt sätt skönt.
Ledighet är överskattat.


15365

"Upp med blicken, se ljuset, var lysande"

Lördagskväll och nykter, ingen vanlig kombination direkt. Börjar bli förskyld, kanske inväntar fortfarande kroppen den vanliga dosen alkohol som ska rena blodet inför en ny vecka...
Sittandes i soffan, lyssnades på Resten av ditt liv och inser att det är dags att saker och ting börjar ramla på plats på allvar.

Dock ligger en del sköna stuff i kalendern redan. En hel del arbete, sen förhoppningsvis en hel lång vecka i Indien.

Vem vet vad som händer av allt, kanske sker något knasigt och vänder uppochner på allt men det behöver självklart inte vara till det dåliga.

Spårad helg.

Ny helg inväntas med stora förväntningar.
Låt dagarna rulla förbi!

If I could have just one wish,
I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you

This wasn't supposed to happen.
Let's be spontaneus.

Work.

Just take one day at the time.

Ibland vaknar man upp från den sagovärld som förståndet skapat i symbios med hjärtslagen. Inser att hur mycket man än försöker dirigera och manövrera så blir man besegrad.
Natten övergår i en monolog, man gör allt för att övertala sig själv. Till det rätta. Till det enda.

"Gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt
tänkte ut en dialog mellan oss och allt
lampan släcktes i din hall och jag gick hem igen
för har inte glömt vad du, har inte glömt vad du gjort
vad du gjort"

jespernilssonlars.com
twicearound.se

This could lead somewhere.
I hope.

...that I will remember.

twicearound.

When everything comes to the end, you'll get the whole perspective.
Now its time to take the next step on the stairs of life.
Start over and build something from skratch.

En vecka har passerat, sådär lite för snabbt.
Val Thorens, vilket ställe, vilken resa.
Oförglömligt!
Följt av en veckas sjuksäng. Helt klart värt och finns ingen mening med att klaga.
Val Thorens...
Mer behövs inte nämnas.

Is anybody out there?
It feels like I'm talkin to myself.
No one seems to know my struggle.
And everything I come from
Can anybody hear me?
It guess I keep talkin to myself.
It feels like im going insane.
Am I the one who's crazy?

So why in the world do i feel so alone.
Nobody but me, I'm on my own.

I had a choice, and took the wrong decision.
I would change that decision if I could.
Don't make the same mistake as I did, because you'll maybe never have the chance to change it.

But I'm proud of how strong and determind you are. It will maybe holds to the eternity.
And if it will, don't forgett who you are and your past.

It's time to take a step back, realize what's going to happen.
Take a breath and wonder if it's really worth it and what it's significates.

December, en månad utan ljus. Utan värme. Utan hopp.
Än en gång ska denna månad behöva vara årets epilog.
En epilog som så många gånger bara finns där. Man orkar knappt läsa den.

Men efter denna månads avslut så är det bara att börja räkna ner. Hälften är utfört. Livets äventyr börjar på allvar.
Försöka hitta en snabbare utväg, packa livets väska och hoppa på någon båt. Chansa. Gambla.
Målet är inte att ta examen. Utan att hitta sin egna väg att gå. Kanske är det genom att vara här 2 år till.
Kanske inte.
Förhoppningsvis inte.



Börjar bli dags att summera förra årets alp-resa då det snart vankas för en ny.
Men vad fan ska man styra till nyår, känns som om något spontant borde vara på sin plats.
New york. Varför inte?
Man hade liksom inte samma planering som förr. Allt styrdes i listor. Exakt vad som skulle inhandlas, tider, folk, allt.

Eller så blir det ett nyår här. Känns förjävligt när man pratar med lillgrabben och han säger att man måste komma hem. Önskar jag kunde vara i samma ålder.

Livet.

Hela livet handlar om att göra val. Ta beslut. Göra rätt. Göra fel.
Ett felval kan förstöra allt.

En smärta som inte går att jämföra med fysisk smärta.
Som sliter. Som tär. Som bryter ner.

I'm drunk on a wednesday and could just think about the lyrics in Yohanna's song: Is it true...

Fuck everything.

Suveränt! Klockrent! Jag vill ha känsla!

Snön yrar som aldrig förr samtidigt som en bister vind av kyla tränger igenom kläderna likt sylvassa nålar. Sikten blir allt sämre. Allt som hörs är ljudet från granarna som med kraft slår ihop med varandra. En linje väljs ut. 


December har passerat i ett ögonblick, en hemfärd till jul och ett mycket trevligt firande med familj och M. Lika snabbt lyckades vi ta oss till ett nytt decenium.
Vad har hunnit hänt egentligen ?

En ofantlig mängd shopping och en hel del biobesök.
Bra summering.

Tillbaka till minusgraderna och nya kurser. Datorstödd industriell design, fungerar, dock segt att behöva lära sig på nytt. Men hållf. usch...
Hur som helst.
Månadens öl är helt klart Karhu.

Har nog slagit rekord i att följa hockey nu, Nhl står på varenda dag och snart drar OS igång = hejdå verkligheten i 2 veckor.

Allt svänger fram och tillbaka, upp och ner i takt med att tiden flyger fram. Kanske är det dags att uppfinna en stopp-knapp på uret. Att med ett enda knapptryck stanna allt, se allt. Då skulle jag ta mina skridskor och åka till en frusen sjö.

Det börjar nu närma sig jul och det går snabbare än någonsin. Snön har i alla fall hunnit lägga sig på plats och förhoppningsvis har den inte heller några framtida planer på att lämna oss.
I och med snön så har även det sug efter att få knäppa på sig brädan infunnits. Snart är det premiär.

Artistic training, något flummig kurs men skönt med lite hederlig sketching. Känna ändå som att nu kan man ta sig till lite nya nivåer, tid nog att utvecklas. Första inlämningarna klara, återstår att se om de är godkända. När bedömningen grundas utav regler. Regler som jag totalt gett fan i. Bara kört min stil, gjort mitt eget och fått det att se bra ut.

Vaccination har hunnits med de senaste dagarna, men frågan är självklart hur bra det verkligen är? Känns lite halv luddigt när man verkligen läser på om det, men det är väl så att 80% vaccinerar sig och så visas bieffekterna om tre år och därav har dessa gamla maya-indianer fått rätt.
Givetvis kommer man sitta frågeställande och undrande under dag den 21 december alltså. Helt klart. Vidskeplig som man är...
Eller rättare sagt öppen för alla möjligheter.
Men vad händer om världen faller samman, om civilisationen går i bitar?
Vilket scenario!

Kvällen blir tidig och imorgon är det fredag.
Give me some alcohol and I'll be satisfied.